Eva är pensionär - men inte färdig med arbetslivet

Efter 47 år som undersköterska i vård och omsorg gick Eva Lovén i pension. Men saknaden efter arbetet och mötet med människor gjorde sig snabbt påmind. Nu är hon tillbaka på Nyhamnsgården som timvikarie – en erfaren och uppskattad extraresurs.

– Det här är bara winwin, säger Eva.

Den här dagen är en stor del av den ordinarie personalen på medarbetardag. Eva Lovén, som arbetade på Nyhamnsgården tidigare, är inne som timvikarie. Hon rör sig hemvant mellan rum och omsorgstagare, och delar gärna med sig av sin kunskap och erfarenhet till nya yngre kolleger.

– Att få lite extrainkomster är bra, det blir grädden på moset. Men det primära för mig är att få behålla kontakten med omsorgstagarna och med arbetslivet. Jag får träffa kollegor och lära mig nya saker. Det ger mig jättemycket att känna mig behövd och ha kvar en liten roll.

Långt yrkesliv i vård och omsorg

Eva berättar att hon haft många olika jobb inom vård och omsorg under sina 47 år i yrket. Det började på sjukhuset i Ängelholm, som gav henne en betald undersköterskeutbildning. Senare har hon fyllt på med en demensutbildning, palliativ vård i Örkelljunga, Helsingborgs lasarett, hemtjänsten i Höganäs och palliativ vård igen på Karlstad sjukhus.

Åter i Höganäs blev det hemtjänsten, Ljunghaga och sen Nyhamnsgården. Hon har trivts med att byta arbetsplats ibland, och har oftast inte jobbat mer än sju år på samma ställe.

– Jag har trivts med att byta arbetsplats ibland. När arbetsuppgifterna börjar gå på rutin är det dags att byta, tycker jag. På en ny arbetsplats måste jag vara mer uppmärksam och lyhörd. Då kan man inte bara låta det gå av sig självt, säger hon.

Planerade att arbeta länge

Det var mest slumpen som förde henne till dåvarande långvården på Ängelholms sjukhus. Men det gick snabbt upp för Eva att hon trivs med att arbeta med människor. Planen var att fortsätta jobba länge, även över pensionsåldern.

– Därför gick jag ner i arbetstid redan vid 62, för att jag tyckte det var roligt och ville orka jobba länge. Sen blev det inte riktigt så, men det blev jättebra ändå!

Då kände jag mig mer som en belastning än en tillgång. Nu är det tvärtom. Jag känner att alla blir glada när jag kommer in som timmis.

Eva blev sjuk, och kunde bara jobba ett par timmar om dagen som sjukskriven på deltid. De korta passen kändes inte bra och hon valde att gå i pension vid 65. Det var i december förra året.

– Då kände jag mig mer som en belastning än en tillgång. Nu är det tvärtom. Jag känner att alla blir glada när jag kommer in som timmis. Och jag kan välja när jag vill jobba. Mår jag inte bra så tackar jag nej, men oftast funkar det och hela arbetsdagar går utmärkt.

Flexibelt och bra

Det dröjde inte längre efter pensioneringen i december förra året innan Eva saknade jobbet.

– Jag mådde mycket bättre och saknade mina kollegor. Så jag hörde av mig till rekryterings- och bemanningsavdelningen och frågade om det gick att sitta vak eller liknande. Sen började jag provjobba lite mer och fortsatte som timmis.

– Hur mycket jag jobbar kan variera. Men det blir mycket helger, det är då det behövs. Det passar mig jättebra, då kan jag ha barnbarnen i veckorna och umgås med väninnor som också är pensionärer.

Uppmuntrar fler att fortsätta

Eva, som snart fyller 66 år, vill uppmuntra fler i liknande situation att arbeta vidare – kanske genom att skjuta fram pensionen något år eller gå in som tim- eller sommarvikarie. Som en välbehövlig resurs med kunskap och erfarenhet.

– Det kanske inte passar alla, men om någon har funderat på det så tycker jag de ska prova. För mig gav det mycket mer än jag trodde. Det ger något tillbaka som är svårt att sätta ord på.

Vill du också vikariera i äldreomsorgen?

Vi behöver fler händer och hjärtan där din erfarenhet kan vara precis det vi söker!

Här kan du anmäla ditt intresse för att bli timvikarie.

Här kan du söka sommarvikariat.