Inget är omöjligt – Gisela, 94, flyttade hem igen efter ett år på boende

När Gisela, 94 år, flyttade in på särskilt boende för äldre så gav hon det två månader – längre skulle hon inte leva. På dagen ett år senare gjorde hon något så ovanligt som att flytta hem till sin villa igen.

- Det här är min värld, säger hon och sveper med blicken över välkända möbler, saker och omgivningar.

Hon njuter av att vara tillbaka i sin självständighet igen, om än med viss hjälp från hemtjänsten och med en ombyggd och anpassad toalett och dusch. Det är svårt att se bilden av Gisela för ett år sedan framför sig när hon nu serverar kaffe och kakor på finporslinet och berättar målande om sitt år på Vikhaga.

- Jag hade läst Sven Stolpes ”I dödens väntrum” och nu var det min tur. Jag var multisjuk, hade gått ner 20 kilo i vikt, jag åt inget, var svag och drog mig undan. Jag kom dit med specialtaxi och min grav stod färdig.

- Det fanns inget annat alternativ än att flytta till boendet, det var helt nödvändigt. Två månader gav jag dem, sen skulle jag vara död.

”De är mästare på att koka spagetti”

På Vikhaga höll sig Gisela mest på sitt rum. Men personalen började utmana henne, steg för steg. Visst skulle hon själv klara att sätta på sig strumpan? Och om hon fick sällskap så skulle hon väl kunna följa med till matsalen?

- Jag fick regelbunden och stärkande mat och min aptit kom tillbaka. De är mästare på att koka spagetti och slottssteken med gräddsås på söndagarna är också bra.

- Men jag mådde så dåligt av att inte klara mig och min hygien själv. Jag var arg, men också så väldigt tacksam för den hjälp som jag fick.

På Vikhaga fick hon hjälp att samla både kraft och vilja. Hon blev snart en frisk fläkt som hade åsikter och engagerade sig i olika saker, till exempel personalens arbetskläder som hon tycker är tråkiga.

”Man ska klara sig själv så länge man kan”

Sakta men säkert växte insikten fram att flytten till Vikhaga kanske inte behövde bli permanent, trots hennes ålder.

- Jag låg på natten och funderade på hur mycket jag egentligen orkar och kom fram till att jag skulle kunna flytta hem igen. Toalett och dusch fick anpassas för rullstolen, men allt annat kunde jag få hjälp med.

På dagen ett år efter flytten till Vikhaga gick flyttlasset hem igen.

- Nu har jag varit där och vet hur det är. Man ska klara sig själv så länge man kan, tycker Gisela.

Att hög ålder inte behöver vara ett hinder bekräftas av enhetschef Ann-Louise Westman – även om Giselas solskenshistoria är ovanlig.

- Vi arbetar alltid för så stor självständighet som möjligt hos omsorgstagarna, säger hon.